Vi var inte mindre än 33 morgonpigga som hade mött upp vid bygdegården för att delta i Operation Gökotta: Hemligt Mål, på själva nationaldagen.
Målet visade sig vara Sprängberget på Stödsboda ägor, där man tydligt kan se vilket arbete som gjorts för att få naturen att följa människornas behov lite bättre.
Leif hade som alltid gjort grundliga förberedelser och kunde berätta – bland annat med hjälp av stor karta:
I slutet av 1800-talet skedde en snabb folkökning i stora delar av landet, och behovet av större odlingsbar mark var överhängande. Detta skulle åstadkommas genom ett stort antal sjösänkningar och – som här – kanalbyggen för att ändra loppet för en rad åar.
Staten bjöd på projekteringen men lokalbefolkningen fick stå för genomförandet. Kostnaden för hela det projekt vi tittade på blev ca 10.000 kronor; då ska man betänka att lönen för ett dagsverke låg på 1 krona.
Drivande i det här projektet var två bröder Björkman på Bergs säteri – den ene löjtnant, den andre kvartersmästare. Det omfattade sträckan från Mada kvarn till Björkå Folkets hus i f d Madaån, nu en del i Badebodaåns system.
Omdragningen pågick i tre etapper från 1862-1875. Sista biten fram till Björkå innebar att man sprängde ett nytt, nästan spikrakt lopp, 6,6 meter djupt! Viktigt för att sådana här projekt alls skulle kunna komma till stånd var alltså att dynamiten hade kommit i bruk! Vi hade svårt att förstå att den väldiga sträng av sprängsten som kantade den nya kanalen skulle kunna rymmas i rännan. Leif kunde visa upp verktyg som kunde ha använts vid sprängningsarbetena – släggor och spett bl a. Han beskrev målande hur två man med varsin slägga slog växelvis på ett rätt kort spett, som en modig satt och vred spettet ¼ varv växelvis åt vänster – höger.
I slutet av kanalbygget ligger Åkvarns gamla sågverk, som behövde lösas in. Värderingen av hus och vattenhjul blev 100 riksdaler. Därtill kom inventarier till ett värde av 14:50 – av protokollen framgår märkliga och roande värderingar av enskilda verktyg, däribland ”två nötta filar”.
Vi åkte sen vidare till vår egen etapp 2, som innebar morgonfika. Det tog vi vid torpet Gröndal – eller snarare resterna av det. Vädret fortsatte vara av bästa sort.
Till och med göken hoade, något som inte alltid hörs på våra gökottor! Och som avrundning: Leifs traditionsenliga tipsrunda, lagom svår. Den lyckliga vinnaren kunde sen – precis som alla vi andra – åka hemåt efter en lyckad start på nationaldagen.