Trots att regnet hängde i luften och morgonen var tämligen kylig var det stor uppslutning till 2020 års gökotta.
Strax efter klockan sju startade en lång bilkaravan söderut. Vid Flyahult, lite söder om Ekholma, tog vi till höger in på en slingrig skogsväg. Framme vid målet – torpet Sjöadal – möttes vi av Leif Andersson plus ett gäng som hade åkt i förväg. Totalt var vi 30 personer som fick lyssna på Leifs fascinerande berättelse.
I torpet Sjöadal, också kallat Klingatorpet, huserade soldaten Kling och hans hustru Hulda och nio barn. Kling var född i Fagerhult 1861, och blev den siste indelte soldaten på torpet. När indelningssystemet upphörde friköpte han torpet och försörjde sig sedan som skomakare. Torpet var förmodligen en ryggåsstuga från början, och har sedan byggts ut åt ena hållet, och försetts med takstolar för att få en övervåning.
Indelningsverket, som startade under Karl XI:s tid, var ett sätt för kungen att skaffa sig en armé. Landet delades in i rotar, och varje rote ålades att avsätta 2-5 hemman, med god jord, och förse dessa med bl.a 1-2 kor. Intresserade män fick mönstra och den mest lämpade fick tjänsten. Förutom hus, jord och kreatur utgick också en mindre summa pengar. Allt detta gjorde det naturligtvis attraktivt att bli indelt soldat. Motprestationen var att åka på övning i Hultsfred ett par veckor varje höst – och förstås att dra ut i krig när så anbefalldes.
Soldattorpen var avsedda för soldater. Om en soldat avled skulle en ny överta torpet. Det var inte ovanligt att den nye soldaten då fick samma soldatnamn som den förre, och det hände också att han inte bara övertog huset utan också änkan med familj. Indelningssystemet avskaffades 1901, men de soldater som ville kunde vara kvar i tjänst.
Nedanför Sjöadal låg tidigare sjön Fiskesjö. Under 1800-talet sänktes många sjöar och åar, för att på så sätt få mera odlingsmark, Badebodaån sänktes på något ställe så mycket som 6 fot. Med Fiskesjö lyckades det inte så bra, istället för odlingsmark blev det våtmark.
Så här långt i berättandet började duggregnet övergå i mer ihällande regn, men vi fick i alla fall höra Conny Rosander berätta minnen från besök i Klingatorpet när han var ung. Vi fick också höra anekdoter om folket på platsen – svårt att relatera här – de bör höras live!
När regnet blev alltför besvärande tog vi oss tillbaks till bygdegården och intog våra matsäckar – alla på behörigt avstånd från varandra.
Avslutningsvis var det förstås traditionell bildquiz à la Leif.
Tack Leif för ännu en trevlig gökotta!